Språket utvecklas inte bara under planerade samlingar eller när barnen sitter med en bok. I förskolan uppstår många värdefulla språktillfällen i leken, vid påklädningen, under måltiden och när en grupp sjunger tillsammans. Just därför har språklekar i förskolan en viktig funktion: de gör orden begripliga, möjliga att prova och roliga att återvända till. Genom rim, ramsor, berättelser, sånger och rörelser får barnen möjlighet att lyssna, tala, härma, fantisera och kommunicera med andra.
Målet är inte att barnen ska prestera eller svara rätt varje gång. Målet är att skapa en miljö där språket används ofta och på många olika sätt. Förskolans uppdrag är bland annat att stödja ett rikt och nyanserat talspråk, utveckla ordförråd och begrepp samt väcka intresse för skriftspråk och symboler. Barn som har ett annat modersmål än svenska behöver dessutom få stöd att kommunicera både på svenska och på sitt modersmål och att utveckla sin kulturella identitet.
Gör orden synliga i vardagens situationer
En central del av språkarbetet är att sätta ord på det som händer. Den vuxne kan benämna föremål och handlingar tydligt i stället för att använda vaga ord som den eller där. Vid frukosten kan man tala om bananen, apelsinen, skalet, kärnorna, den gula färgen och den söta smaken. Vid påklädningen kan orden jacka, dragkedja, ärm, vante, stövel, över och under få en naturlig plats i samtalet.
Språket blir ännu mer utvecklande när pedagogen varierar sina formuleringar och ligger något över barnets aktuella nivå. Ett barn kanske säger bil, medan den vuxne svarar med en röd lastbil kör snabbt på vägen. På så sätt bekräftas barnets uttryck samtidigt som det får nya ord och en mer avancerad men fortfarande begriplig modell. Barnets upplevelser kan också kläs i ord: du blev besviken när tornet föll, eller först häller vi vattnet i koppen och sedan rör vi om.
För barn som håller på att lära sig svenska blir bilder ett konkret stöd. Fotografier, föremål och bildkort kan hjälpa barnen att förstå nya ord och våga använda dem. Vid sagoberättande fungerar flanobilder och sagopåsar särskilt bra. När bilderna eller föremålen placeras synligt framför barnen i en halvcirkel kan alla följa berättelsen bättre. Det minskar också behovet av att avbryta för att fråga om någon ser, vilket skapar en lugnare och mer koncentrerad sagostund.
En genomtänkt samling kan därför innehålla både lyssnande, samtal och rörelse. Materialet behöver inte vara avancerat. Det viktiga är att pedagogen återkommer till orden, låter barnen upptäcka mönster och ger tid för egna svar. För den som vill planera varierade aktiviteter kan språklekar i förskolan fungera som en utgångspunkt för att samla idéer kring rim, ramsor, sånger och språkliga lekar.
Rim, ramsor och sånger tränar mer än uttal
Rim och ramsor har en tydlig rytm som gör det lättare för barn att minnas ord och fraser. De bidrar till ett större ordförråd, tränar uttal och utvecklar känslan för språkets rytm. När barnen klappar stavelser eller upprepar en ramsa tillsammans tränar de samtidigt turtagning, koncentration och samarbete. Fingerramsor ger dessutom finmotorisk träning och förbereder barnen för framtida läs- och skrivinlärning genom att de får uppmärksamma ljud, ord och ordens ordning.
Ramsor kan också användas för att undersöka vad som låter lika och olika. Pedagogen kan låta barnen lyssna efter rim, jämföra korta och långa vokaler eller prova hur ett ord förändras när ett ljud byts ut. I vissa ramsor förekommer nonsensord. De fyller en viktig funktion eftersom barnen då kan upptäcka att alla ljudserier inte behöver ha en konkret betydelse, samtidigt som de tränar uttal och ljudmedvetenhet.
Sånglekar och rörelsesånger gör språket kroppsligt. När barnen kryper, klappar, balanserar eller pekar på olika kroppsdelar kopplas ord och tanke till en fysisk erfarenhet. En sång om huvud, axlar, knän och tår tränar kroppsuppfattning och koordinationsförmåga. En lek där barnen följer en tågrörelse stärker kamratkänslan, medan en balanserande elefantlek kan utveckla balans och hänsyn. Rytmen hjälper gruppen att agera tillsammans och ger även barn med begränsat svenskt ordförråd möjlighet att delta aktivt.
- Välj en kort ramsa eller sång med tydlig rytm och upprepa den under flera dagar.
- Lägg till klappar, fingerrörelser eller enkla steg så att orden får stöd av kroppen.
- Byt ut ett ljud eller en vokal och låt barnen lyssna efter skillnaden.
- Stanna upp och förklara några centrala ord med bilder, föremål eller gester.
- Låt barnen turas om att leda en rörelse eller föreslå ett rim.
Exempelvis kan en välkänd sång sjungas med andra vokaler för att göra barnen uppmärksamma på språkljud. När orden förändras på ett lekfullt sätt hör barnen att vokaler påverkar hur ett ord låter. Det är inte nödvändigt att använda grammatiska förklaringar. Genom att lyssna, härma och jämföra utvecklar barnen en tidig språkmedvetenhet.
Högläsning ger fantasi, trygghet och samtal
Högläsning kompletterar de korta lekarna genom att ge barnen längre sammanhang. Berättelser stimulerar fantasin, utvecklar föreställningsförmågan och tillför nya ord och kunskaper. De ger också samtalsämnen som kan tas med in i leken. Ett barn kan börja bygga ett eget slott efter en saga, fundera över varför en figur blev rädd eller berätta om en liknande upplevelse hemma.
Den gemensamma lässtunden skapar samtidigt närhet och trygghet. Barnen får dela en berättelse med en vuxen och med varandra, vilket stärker gruppens gemenskap. Sagor kan hjälpa barn att bearbeta konflikter, känslor och svåra händelser utan att de behöver tala direkt om sig själva. Genom frågor som vad tror du händer sedan, hur kan figuren känna sig och vilket annat slut skulle berättelsen kunna ha får barnen öva på att uttrycka tankar och lyssna på andras perspektiv.
Bildstöd gör det möjligt att anpassa berättelsen till olika språkliga nivåer. Pedagogen kan peka på en bild, upprepa ett nyckelord, använda en gest och sedan låta barnen fylla i en fras. Barn som ännu inte vill tala svenska kan delta genom att peka, agera eller använda sitt modersmål. På så sätt blir flerspråkighet en resurs i gruppen i stället för ett hinder.
Språklekar fungerar bäst när de återkommer i vardagen och när pedagogen följer barnens intressen. Ett barns fascination för djur kan bli en lek med djurnamn, rörelser och ljud. Ett intresse för byggande kan utvecklas till samtal om former, storlek, material och placering. När orden knyts till något barnen gör och upplever blir de lättare att förstå, minnas och använda. Då blir språklek inte en isolerad övning, utan en naturlig del av förskolans gemensamma lärande.
